ZWINGER UND ICH

02. May - 31. May 2015 - Bomuldsfabriken

Zwingerpalasset i Dresden ble oppført i 1709 av den saxiske kurfyrsten August den sterke, hvis passion var orientalisk porselen som han importerte i store mengder. Dette var alkymiens storhetstid; både gull og porselen – det gåtefulle ”hvite gullet” – var ting som hoffets alkymister fikk i oppdrag å fremstille. "Nettverk for Nordisk Samtidskeramikk" ble grunnlagt i 2013 med målet å invitere till refleksjon og diskusjon omkring samtidens keramikkunst på tvers av landegrensene. Utstillningen ZWINGER UND ICH gir et dynamisk bilde av dagens nordiske samtidskeramikk. Kunstnere: Heidi Bjørgan (NO), Christin Johansson (SE/DK), Gitte Jungersen (DK), Mårten Medbo (SE), Gustaf Nordenskjöld (SE), Irene Nordli (NO), Kjell Rylander (SE), Caroline Slotte (FIN) og Kristine Tillge Lund (DK)

 

 

If this were so: if, to the eighteenth-century imagination, porcelain was not just another exotic, but a magical and talismanic substance – the substance of longevity, of potency, of invulnerability – then it was easier to understand why the King would stuff a palace with forty thousand pieces. Or guard the ‘arcanum’ like a secret weapon. Or swap the six hundred giants. Porcelain, Utz, concluded, was the antidote to decay.

Bruce Chatwin, ”Utz” (1988)

 

Zwingerpalatset i Dresden uppfördes år 1709 av den saxiske kurfursten August den starke, vars passion var orientaliskt porslin som han importerade i stora mängder. Detta var alkemins storhetstid och både guld och porslin – det gåtfulla ”vita guldet” – var ämnen som hovets alkemister fick i uppdrag att framställa. I det senare fallet lyckades man och som den första europeiska fabriken av sitt slag öppnade Meissen porslinsmanufaktur i 1710. Zwingerpalatset hyser idag en av världens största porslinssamlingar.

 

I utställningen ZWINGER UND ICH presenterar sig Nätverk för Nordisk Samtidskeramik för första gången för en bredare publik. Utställningen dokumenterar det konstnärliga slutresultatet av ett nätverkssamarbete finansierat av Kulturkontakt Nord, IASPIS och Norsk kulturråd.

 

Nätverk för Nordisk Samtidskeramik grundades år 2013 med syfte att invitera till reflektion och diskussion omkring samtida keramikkonst på tvärs av landsgränserna. Utställningen ZWINGER UND ICH ger en dynamisk bild av den nordiska samtidskeramikens dagsläge – vilka uttryck och idémässiga förhållningssätt som existerar och på vilket vis ett konstnärsstyrt samarbete kan medverka till att vitalisera och spetsa dialogen på ett konstnärligt fält.

 

Utställningens konstnärliga och kuratoriska utgångspunkt har vuxit fram ur den senaste tidens omfattande nedläggning av europeisk keramikindustri och den effekt detta har på det samtidskeramiska fältet. Vi rör oss mot ett postindustriellt tillstånd där företagen på grund av kostnadsskäl förlägger produktionen utanför västvärlden. Den konstindustri som tidigare i stor grad definierade det keramiska fältet har försvunnit och fältet lever i en brytningstid.

 

Det tidiga 1700-talet var också en brytningstid i Europa. Porslinets upptäckt inledde något som konstnärligt kan ses som ett mycket dynamiskt skede. Kreativiteten var gränslös och det fanns ju heller ingen tidigare europeisk tradition att förhålla sig till. Det är en unik period i den keramiska historien.

 

I och med konstindustrins död ser vi nu möjligen slutet på denna period. Men kanske kan man också uppfatta det hela som att det återigen uppstått en frisättande situation? Mycket tyder på det – i och med att konstindustrins konserverande inflytande brutits råder idag en frihet liknande den som rådde i början av 1700-talet och de facto ses i dessa tider en boom för experimentell keramisk konst och konsthantverk.

 

 

Design og utvikling: Innoventi